Kalle berättar om fjällorienteringen 1956
Onsdag den 1/8:
Vi anländer 3 man (jag själv, Ove och Oves bror Helge) starkt + ”Merschan” till Undersåker som lär vara samlingsplats för den 12:e. fjällorienteringen.
Orienteringen kan börja; den här gången gäller det rum för natten. Första försöket ger napp och vilka träffar vi där om inte storfavoriterna Martin Stokken och Idar Dahl från Trondheim, samt bekantingarna Inge Gunnarsson och Folke Jonsson från Valbo. Fint sällskap direkt. En sen middag och så kojning 1/2 9. Sömnen kommer direkt, inga ”nerver” här, målet är ju bara att ”gå runt”. Torsdag den 2/8.
Purrning 06:30. Helge brassar käket medan vi börjar klä på oss de paltor vi skall bära i 3 dagar (hoppas vi). Vi klämmer i oss käket och sen är det dags för en snabb ilastning och färd ner till Järnvägs- stationen dit alla deltagarna redan tycks ha anlänt. Mors, mors till höger och vänster, men det är inte många kända ansikten för oss i detta celebra sällskap. Tankar går genom skallen. Bland dom här hårdingarna kommer vi långt på efterkälken. Men nu finns ingen återvändo.
Tävlingsledaren, f.d. skridskostjärnan Carl-Erik Asplund ropar upp de 26 startande patrullerna, och några minuter senare är angivelserna utdelade och klart för start. Finns det ingen chans att slippa? Nej och återigen NEJ! Startraketen går, kuverten med angivelserna bryts och vi börjar febrilt rita in. Dagens etapp mäter 34 km. 11 km till 1:a kontrollen, en fäbod och vi är iväg. Sena i starten är vi och överenskommelsen att ta det lugnt i början håller vi. Efter ett par ”småutflykter” som kostat oss cirka 5 min. når vi 1:a kontroll en 12 minuter efter täten upplyser oss Helge som bilat nästan fram till kontrollen (lyckliga ost).
Ett par muggar nyponsoppa och så vidare till 2:a kontroll, även det en fäbod, 19 km längre bort. Farten är god och vi börjar komma ifatt framförvarande patruller, ledarna vid vid 1:a kontrollen Curre Andersson, Skogsluffarna och Åke Hall, Älvsjö bl.a. Fint sällskap och pang på bara. Efter några km går meningarna isär. Vi lyder Curre och så är vi snart ute på tidernas ”surr”. Efter en 1/2 timmas kringirrande hittar vi fäboden. Ett par munnar nyponsoppa av ”hushållsassistenten” Helge och så bara en liten spurt- sträcka på 4 km till mål, dit vi anländer som 8:de patrull, 44 min. efter ledande norrmännen som vunnit etappen 15 min. före 2:an. Vi är hur nöjda som helst både med placeringen och dagen. Kan vi hålla den placeringen i morgon så dj-ar. Efter bad och omklädnad, mat och kojning. Skönt! Mat igen kl. 21 och så fortsatt sömn. Vi bävar för morgondagen. Skall vi orka runt?
Fredagen den 3/8:
Purrning med käk kl. 6. Raskt i paltorna och iväg till samlingsplats-en. Det är stelt och värker både här och där, mest där. Så radas vi upp- och klart för ny start. Alla har fullföljt 1:a etappen och startar i dag. Startraketen går och kuvertet slites upp. Etappen mäter 31 km, 16 km till 1:a kontrollen som är en sjö, men både Mullfjället och Åreskutan står i vägen. Sena är vi i starten i dag. med (det där måste tränas, säger väl ”Hagis”), men vi når efter en massa möda och besvär kontrollsjön där Helge möter. Vi ligger 2:a men ack, ack, ack, norrmännen har varit här för 20 min. sedan. Ingen fara, vi tänker inte konkurrera, vi är här för att gå runt bara, (svårt nog enligt Lennart Larsson), så efter en mugg nyponsoppa (tjatigt det här) ger vi oss av till 2:a kontrollen, en mycket svårfunnen fäbod 9 km avlägsen.
Efter en stund får vi sällskap med Ulf Johansson och Evald Fogelkvist från Östersund. Bra fart, men en miss på 7-8 min. vid kontrollen. Elna Häggkvist från OK. Tjädern bi springer oss med en mugg citron-vatten och upplysningen att vi ligger 2:a tillsammans med Uffe och Evald, samt att norrmännen passerat för 20 min. sedan. Raskt i väg till 3:e kontrollen som är 5 km avlägsna Mörvikshummeln uppe på Åreskutan. Brr, brr! 300 meter från toppen kommer vi ifatt norrmännen. Nu blir det hårda bud. Men Martin Stokken, den urstarke skidåkaren och löparen (dubbel olympier och först i Norden under 30 min. på 10 000 meter bl.a.) orkar inte hänga med och norrmännen får ge sig.
Vi når toppen samtidigt som Uffe och Evald och så börjar jakten ner till mål 950 meter och det brantaste norr om Dalälven. I ett enda ryck drar vi ifrån 150 mtr. och sedan springer vi i rena segeryran. Vi når mål, blir plåtade, intervjunde och gratulerade. Ingen av oss fattar vad som hänt, men faktum är att vi vunnit en etappseger. Det som ingen i sina vildaste drömmar kunnat drömma om, har hänt. Efter bad och omklädnad bjuder Helge på middag och segern firas för övrigt med 1 pilsner per man. Förlåt nykterhetsvänner, men den smakar ljuvligt! Segern på fjällorientering ens 12-åriga historias hårdaste etapp, gör att vi nu ligger på 3:dje plats sammanlagt. 40 min. efter ledande norrmännen och 27 min. efter Uffe och Evald, men blott 11 min. före 4:an. I kväll är det svårt att sova. Tankarna bara surrar, man nyper sig i armen, det är väl bara en dröm, Ja det är inte klokt helt enkelt.
Lördag den 4/8:
Usch, usch, usch!!! Regn, ledbruten, regn, ont över allt, ännu mera regn, ännu mera ont. Maten stockar sig i munnen, allt är motigt, men vi måste, överenskommelsen är ju att gå runt hela tävlingen. Det lättar, både med regnet och i humöret när startögonblicket närmar sig. Vi går i dag ut med de tidsintervaller som blivit när de 2 första etappernas tider läggs samman.
Så får vi angivelsen och ett ”lycka till” av Carl-Erik Asplund. Etappen mäter 29 km, därav 24,5 till 1:a kontrollen, en topp uppe på Ottfjället. Vägvalet ger sig självt tycker vi, och efter 5 timars malande når vi toppen. Fortfarande 3:a upplyser oss Helge mellan nyponsoppsmuggarna och så iväg till 2:a kontrollen, en jaktstuga 3 km bort. Ingen större match och så bara 1,5 km på en stig til målet hos Gösta Olander i Vålådalen. Målet är nått, vårt mål alltså, att ”gå runt”. Behövs upplysningen att det är hur skönt som helst att bada bastu, att raka sig och packa ner prylarna för sista gången på dom här tre dagarna. Sista dagens etapp har vunnits av praktgrabbarna Inge Gunnarsson och Folke Johnsson från Valbo. Vi får en 5:e placering på etappen, blott 30 min. efter.
Efter prisutdelning och ett farväl till alla för den här gången, kan vi ge oss av, lyckliga, glada och nöjda med tävlingen och oss själva. Den som vi skall tacka mest för framgången är i alla fall Helge som helt enkelt varit fantastisk dom här dagarna. Utan den hjälpen hade det inte gått. Återigen tack skall Du ha Helge.
Sedan kommer våra huldror in i bilden. Tack Aina och Ruth för att ni inte ledsnat på all vår träning och ha överseende om vi vill försöka igen. Känner jag er rätt, så står vi på startlinjen igen när den 13:e fjällorienteringen går av stapeln!
KALLE
Texten hämtad ur Järla IF.s medlemsblad Järla-Kämpen årgång 2 nr 5 1956, och är skriven av Karl-Bernt ”Kalle” Gawelin.
